Care of Ewards – tjänster & produkter

Tänkte berätta lite om vilka tjänster och produkter jag kan erbjuda när man vänder sig till mig för hjälp med hästen.

I förebyggande syfte eller vid lättare rörelsestörningar
Oavsett om man vill ha en allmän genomgång eller har något bekymmer med hästen börjar alltid med att ta reda så mycket jag kan om problemet via din berättelse. Jag ställer ofta frågor för att skapa mig en så tydlig bild som möjligt innan jag går vidare mer ”hands on”. En del tycker att det är mer spännande att inte berätta allt för att se om vi deras egen teori stämmer överens med mina fynd. Det är helt ok och oftast stämmer det riktigt bra.

Innan jag palperar tittar jag över hästen med värmekameran. Jag använder en kamera av mycket hög kvalitet som till och med har högre upplösning än vad som rekommenderas för veterinära/medicinska applikationer. Våra fingrar kan uppfatta en tempskillnad på 2 grader. Kameran kan se skillnad på 0,01 grad och är alltså mycket noggrann. Bilderna kan också mailas vid behov. Via bilderna kan man få relevant information om hästens status. Det är dock viktigt att sätta bilderna i sitt sammanhang och väga in både bilder, palpation och din berättelse om eventuellt misstanke om problem i området. Här kan du läsa lite mer om hur jag använder kameran och det finns fler bilder på min Facebooksida. Nedan bilder på några böjsenor – friska, överansträngda samt en senskada på utläkning.
senor

Därefter går jag vidare och palperar igenom hela hästen. Jag känner efter i musklerna och noterar allt som kan vara av nytta inför behandling. Vissa muskler är stela och stumma, andra kan vara spända och ömma. En del är används för mycket och en del för lite. Mitt jobb som terapeut är att identifiera allt som påverkar hästen att inte kunna använda sin kropp på ett hållbart sätt.

När det är klart vill jag titta lite på hästens rörlighet. Både passiv rörlighet, dvs jag känner efter hur mycket rörlighet det finns i kroppsdelen eller strukturen, samt aktiv rörlighet. Vid aktiv rörlighetstest tittar jag på hur hästen kan utnyttja sin egen rörlighet. Hur rör det sig i hals, bogar, rygg och bakdel? Var rör det sig inte och hur löser hästen i så fall sitt problem med rörelseinskränkning. Denna del av undersökningen är väldigt spännande och för många hästägare är det första gången dessa bekymmer blir tydliggjorda. Här använder jag mig av min metod Equibodybalance som är ett fantastiskt verktyg för mig som terapeut att undersöka hästens rörelsemönster.

När det är klart har jag oftast en tydlig bild av vad som behövs göras för hästen och behandlingen fortsätter med lämpliga Biolightprogram samt massage. Biolighten förbereder vävnaden för resten av behandlingen och min syn på Biolight vs laser i detta syfte kan man läsa om här. Om vi kommer fram till att hästen skulle må bra av täta Biolightbehandlingar under en period har jag flera apparater för uthyrning från en vecka och uppåt.

Jag använder mig av flera olika massagetekniker för att lossa spänningar och när den delen är klar fortsätter behandling vid behov med stretching. Även här jobbar jag både med passiv och aktiv rörlighet och inte sällan får hästen prova Equiband för den aktiva delen där jag jobbar med hästen i Equibodybalance. Med denna metod kan jag hjälpa hästen med rörlighet och funktion både generellt i hela kroppen samt lokalt i påverkad kroppsdel.

Jag har Equiband både till försäljning och uthyrning och om hästen är i behov av det kan du får lära dig hur du ska använda massage, stretching, Equiband och Equibodybalance för att på egen hand hjälpa den på bästa sätt. Här är ytterligare en beskrivning vad som händer i hästens kropp när den får hjälpa av dessa ”verktyg”.

Sadelprovning
Om jag misstänker att hästens bekymmer kan orsakas av sadeln så ber jag om att få titta på den vid behandlingstillfället. Men man kan också anlita mig för separat sadelprovning. Jag är oberoende och det enda som intresserar mig är om sadeln passar dig och hästen eller ej. Det vanligaste är att man lånar hem ett antal sadlar som passar den egna smaken och plånboken och därefter går vi igenom dem en efter en. Jag tittar på flera parametrar och de som passerar nålsögat får du provrida i. Då tittar vi på hur sadeln placerar dig och hur du upplever att rida i den samt hur hästen känns. När det är klart kollar vi med värmekameran hur sadeln har lyckats att fördela trycket på hästens rygg. När det är klart kan du vara säker på om sadeln passar eller ej.
sadlar

För rehab
Jag har samarbete med flera veterinärer när det gäller rehab av hästar. Efter att skadan är utläkt behöver hästen ofta hjälp med att återställa eller kanske till och med hitta ett bättre sätt att använda sin kropp för att inte skadan ska återkomma. Lite mer om detta beskriver jag här under rubriken ”muskelminne”. Till min hjälp har jag ovan beskrivna hjälpmedel samt kinesiotape. Tejpen kan bland annat hjälpa till att aktivera eller ”lugna” muskler, ge stöd till visa strukturer samt uppmuntra rörelsemönster hos hästen. Det är spännande att jobba med tejpen och ibland får ägaren också lära sig att applicera tejp för rehabövningar.
tejp häst

Jag använder ofta tejp när jag jobbar med hästar i Equibodybalance och jag har även tejp anpassad för hästar till försäljning. Läs mer om kinesiotape för häst och ryttare här.

 

Förutom behandlingar så erbjuder jag även demos, clinics och workshops med fokus på biomekanik, Equiband och Equibodybalance. Vad de innehåller och hur man går tillväga om man vill anordna kan du läsa mer om här. Om du vill vara med på workshop eller liknande är det bästa att ”gilla” min sida på Facebook och prenumerera på evenemang så missar du inget.

Varmt välkommen att höra av dig för tidsbokning eller om du har andra frågor på 0760 – 456 410 eller info@careofewards.se

 

När allt faller på plats

När jag jobbar hästar med Equiband och Equibodybalance så brukar det oftast komma en tidpunkt då jag och ägaren tittar på varandra, nickar och bara ler. Något har ändrats. Stegen har blivit mer kraftfulla, halsen har blivit längre, ryggen har blivit rundare, volten jämnare. Det ”svingar” och allt har liksom fallit på plats. Men vad? Och hur? Och så snabbt? Ofta är det hästar där man under lång tid har försökt komma till rätta med en dysfunktion. Hur kommer det sig då att det helt plötsligt bara funkar? Tänkte ge mig på en möjlig förklaring…

När vi märker att något inte rör sig som vi önskar på hästarna så är det vanligt att vi, fullt förståeligt, söker felet där det är. Det kan vara en bog som gärna puttas ut i ena eller andra varvet eller att hästen lägger huvudet på sned eller kanske skjuter ut ena höften. Och visst kan det vara så att hästen har bekymmer just där men väldigt ofta härstammar problemet från någon annanstans. Hästen försöker helt enkelt att lösa problemet med rörelseinskränkning på ena stället med att ta ut mer rörlighet på ett annat. Vårt problem är alltså hästens lösning på sitt eget problem.

Exempel: Om hästen har svårt att forma sig efter volten genom bålen så blir det lättare för den ta ut hela den ”böjen” i området mellan hals och bog. Detta upplever vi då som att den skjuter ut bogen. Att då år efter år kämpa med att försöka trycka in bogen kommer inte hjälpa, det är inte där problemet sitter.

Hästen består, som alla förstår, inte av olika delar som jobbar var för sig. Allt hänger ihop och allt behöver jobba ihop för att biomekaniken ska fungera för hållbarhet och prestation. Man kan enkelt förklarat säga att det finns tre viktiga ”kopplingsstationer” i hästens kropp som är extra beroende av att helheten fungerar. Nacken, området mellan hals och bål samt leden mellan länd och kors. På vissa hästar är det väldigt tydligt att delarna inte samarbetar. Framdelen springer för sig, bakdelen för sig och på mitten en i det närmaste orörlig rygg som med nöd och näppe håller ihop dessa delar. ”Kugghjulen” passar helt enkelt inte in i varandra, det är kantigt och stötigt och för att få det hela att funka någorlunda behöver hästen kanske justera sig i sidled på ett eller flera ställen.
Inte konstigt att hästens upplevs tungriden och oliksidig… Med lite fantasi skulle det kunna se ut så här. Nedre linjen är alltså bara ett schematiskt förslag på hur hästen teoretiskt sett skulle kunna justera sig.

Knölig häst

Att sitta på hästen och försöka justera detta är kontraproduktivt. Dvs att försöka öka rörlighet och funktion i något samtidigt som man begränsar den är som att försöka skruva av syltburkslocket åt båda håll samtidigt. Longering med inspänning är inget bra alternativ, bland annat för att man tappar all dynamik i nacke/hals/bog, och tömkörning är en konst som få behärskar till fullo (särskilt när det gäller hästar i rehab).

Men hästarna behöver hjälp för de klarar inte av att fixa detta själva och det är här som Equiband blir ett så fantastiskt verktyg. När hästen får hjälp med att aktivera magmusklerna händer något i framför allt ”kopplingsstationen” kors/länd. Den blir stabil och hästen får ett längre och mer kraftfullt steg. Denna förbättring fortplantar sig framåt genom hästen i form av rundad länd, stabil men rörlig ryggrad och bättre förutsättningar för ett ”lyft” i kopplingsstationen mellan bål och hals. Om hästen dessutom får hjälp att börja använda ”rätt” muskler till att bära hals och huvud med så ökar bogfriheten, halsen får tillbaka sin dynamik och nacken kan slappna av och återfå full rörlighet.

Kugghjul

Allt bara funkar och förvandlingen är fantastiskt att se! Eftersom hästen inte behöver justera sig på samma sätt längre så märker man också tydligt att den kan jobba jämnt på volten åt vilket håll som helst. Den formar sig fint, sänker sig avslappnat framåt/nedåt och det schwungar och svingar och frustar och ja, man bara ler… <3

 

Biolight vs. Laser

Ska jag vara ärlig så anser jag inte jämförelsen särskilt relevant för ”icke veterinära terapeuter”. På senaste tiden har jag dock sett fler och fler av dessa jämförelser, gärna enbart baserade på hur ljuset sprider sig, så för sakens skull gör jag en, i mina ögon, mer rättvis sådan.

Värdefull information i jämförelsen mellan laser och Biolight (i bilden nedan beskriven som incoherent LED light) är att Biolight gjorde inte en laser för att de inte kunde. De gjorde inte en laser för att de inte ville. Rolf Thiberg, som är upphovsman till Biolight, såg egenskaper i ljuset han jobbade med som han förstod påverkade kroppen positivt, hade ett brett användningsområde och samtidigt var enkel och lätt att använda. Biolight är alltså inte en sämre kopia av laser, det är ett annat typ av ljus som har en poäng i att sprida sig och ska man vara krass så haltar jämförelsen mellan apparaterna betänkligt. Det som att jämföra äpplen och päron. Inte helt lätt. Men i alla fall, eftersom det ändå görs, så dyker vi in i ämnet.

Först och främst så anser jag att det är terapeutens kompetens som är mest betydelsefull för resultatet. Om man inte vet vad man gör spelar det ingen roll vad du har för apparat om man säger så. Detta är ett mindre dilemma trovärdighetsmässigt för båda apparaterna. Man kan nämligen köpa båda utan utbildning och ge sig ut att behandla hästar. Att man har en Biolight eller en laser och tar betalt för att behandla med den behöver alltså inte betyda att man vet vad man gör så ta gärna reda på vad det finns för kunskaper hos den som ska behandla. Om man ändå väljer att anlita en lekman så kanske man bör ha med i jämförelsen vilken apparat som i så fall eventuellt kan skada samt vilken som i så fall sannolikt har bäst ”träffsäkerhet”.

Biolighten kan inte skada varken häst eller människa. Ljuset i Biolighten stimulerar endast kroppens egna system/funktioner och det värsta som kan hända, även om man överbehandlar, är att man har slösat bort tid. Det finns en uppsjö av olika lasrar varav många inte kan skada och andra kan. Strålskyddsinstitutet har till exempel gått in och satt regler för vilka typer av lasrar som får användas på humansidan men dessa regler gäller inte för häst även om det är samma apparat. Anlitar man en lekman är alltså min bedömning att det är säkrare om lekmannen har med sig en Biolight än en laser.

Men även en lekman kan så klart få resultat på given skada av dessa apparater och här kikar vi på den bilden som jag sett på sina ställen.

coherent

Japp, syns tydligt att ljuset har olika egenskaper. Laser har ett riktat mål medan ljuset från Biolight sprider sig. Detta innebär att med en laser kan man alltså helt missa målet i värsta fall. Enligt laserleverantören jag varit i kontakt med är det svårt att missa målet för en van behandlare och jag är säker på att han har rätt med betoning på van. Biolighten behandlar ett större område och man måste inte rikta den exakt för att få resultat. Slutsats kan då troligtvis dras om att det spelar nog ingen roll om ljuset från lasern är ”starkare” eller ”når längre” om det missar målet.

Baserat på ovanstående anser jag att man borde kunna göra en bättre bedömning om och i så fall vilken lekman med apparat man vill anlita.

Jämförelsen fortsätter och vi går in på behandlingsdjup. Det här är intressant ur flera synvinklar. Biolight uppger faktiskt inga behandlingsdjup (även om man hör det på sina håll) och personligen tycker jag att det är bra. En ”sann” siffra här borde sannolikt bero på exempelvis typ av vävnad och att som terapeut/kund stirra sig blind på behandlingdjupet borde bli lika tokigt som att enbart jämföra hur ljuset sprider sig. Men….i alla fall… Olika lasrar uppger olika behandlingsdjup och enligt samma laserleverantör som nämns ovan hör han ofta folk som påstår behandlingsdjup på 10 – 15 cm vilket inte ska stämma alls. Han säljer själv lasrar för humanbehandling för flera hundratusen kronor och de når inte längre än max 6 cm.

Hur som helst, jag hade ett mycket givande samtal med laserleverantören och vi diskuterade en laser för hästbehandling som prismässigt är dubbelt så dyr som Biolighten. Det fanns olika program, två våglängder att väja på och den skulle nå ca 4 – 5 cm. Klart intressant apparat tycker jag.

 

Ok, då har vi en laser här som prismässigt kostar dubbelt så mycket som Biolighten (känns väl egentligen inte helt rättvist att jämföra men ok) Biolighten använder sig också av två våglängder och för sakens skull kan vi väl leka med tanken att den når 2 cm. Tittar man på hästen och hur den är byggd så spelar inte 2 eller 4 -5 cm så jättestor roll i denna jämförelse. De nedre strukturerna i form av exempelvis kotleder och böjsenor når man med vilken som, medan exempelvis höftleder, ligament runt bäckenet eller ryggkotor inte har en chans med vare sig Biolight eller laser.

Men. En skada och hur den påverkar/påverkas av strukturer runt omkring är så mycket mer än bara exempelvis en lokal inflammation på ett visst djup. Så bara för att apparaten inte når ett visst djup betyder inte det att man inte kan påverka resultatet. Här är terapeutens kompetens, vävnadskänsla och vävnadsförståelse av stor betydelse. Särskilt som de flesta av ”våra” kunder inte ens har någon diagnos (återkommer till detta) Frågor att ställa sig inför behandling:

  • Vad känner jag när jag palperar?
  • Hur samstämmer hästens reaktioner med det jag känner?
  • Hur samstämmer ryttarens berättelse med det jag känner?
  • Är vävnaden spänd, stel, öm, överansträngd, ärrvävnad, träningsvärk mm?
  • Är det patologiskt? Är skadan gammal eller ny?
  • Finns det kompensatoriska spänningar?
  • Hur kan/vill jag påverka det jag känner?
  • Hur kan jag använda min apparat för att få ett lyckat resultat?

Exempel: En kund ville hyra Biolight till sin islandshäst där de efter många turer till slut hittade rejäla, gamla skador på ligament runt korset som fortfarande besvärade. Jag sa att ljuset i Biolight når inte så djupt men visst finns det program som du kan använda för att hjälpa hästen i området ändå. Kunden behandlade rygg och kors 1 – 2 ggr/dag med program som är läkande, smärtstillande, kramplösande och cirkulationshöjande. I tillägg var hästen hos veterinär ca 3 – 4 gånger för stötvågsbehandling. Vid sista återbesök med ultraljud var resultatet långt över förväntan enligt veterinären och jag är tämligen säker på att Biolighten var starkt bidragande till det. För att påverka förbättrad läkning i ett område betyder det alltså inte att du måste vara just i området för att få resultat. Däremot måste du veta vad du gör och varför.

Om vi fortsätter att jämföra ovanstående nämnd laser med Biolight så finns det som sagt flera möjligheter i båda apparaterna för terapeuten att välja inför behandling. I lasern finns det fler val, vilket för en duktig terapeut säkert kan göra behandlingen mer lyckad, medan det för en sämre terapeut definitivt ökar sannolikheten för ett sämre resultat. Dvs desto mer val, desto större är risken att du väljer fel. MEN då ska vi komma ihåg att detta gäller en laser som är dubbelt så dyr som Biolighten. Om vi ska jämföra en laser i samma prisklass som Biolighten så behöver man i vissa fall bestämma vilken våglängd man vill ha på ljuset och eftersom olika våglängder påverkar olika tillstånd så blir man ju då klart begränsad som terapeut.

Dessutom, för egen del så använder jag väldigt ofta ett program i Biolighten som inte finns att välja på ens i den dyrare lasern. Programmet har egentligen ingenting med läkning att göra (vilket är laserns ”huvuduppgift”) men är väldigt bra på att lösa kramper, ”låsningar” och stela muskler. Dvs tillstånd som inte beror på skada/inflammation och därför heller inte reagerar nämnvärt på inflammationsdämpande ljus. Det programmet tillsammans med massageterapeutiska tekniker samt kanske framför allt att behandla hästen i rörelse (Equibodybalance) är det som gett mig bäst resultat.

Nästa steg i jämförelsen för lyckat resultat är behandlingsfrekvens, dvs hur ofta man ska/bör behandla för att få effekt. Här verkar rekommendationerna för laser och Biolight vara väldigt lika. Man vill ha täta behandlingar i början, gärna varje dag (Biolight) eller varannan dag (laser) för att sen fasa ut till ca tre – fyra gånger i veckan efter det subakuta skedet. Att behandla en senskada eller ledinflammation vid något enstaka tillfälle är alltså i princip meningslöst med vilken apparat som helst.

Ponera att vi har en skada vi bör behandla under en månads tid. Alternativen för lyckat resultat Biolight vs laser borde då bli:

  • Antingen har du tid och pengar att åka till klinik alternativt anlita en ambulerande terapeut med laser låt oss säga 12 ggr a’ 500:- (lågt räknat) = 6000:- (och då har jag inte räknat in resor och/eller eventuell förlorad arbetsinkomst).
  • Eller så hyr du en Biolight för mindre än hälften och behandlar själv med tätare frekvens och på tider som passar dig. Dessutom kan du passa på att behandla fler hästar om du har och/eller dig själv och familjen.

Här beror resultatet alltså snarare på ekonomi än apparat. Har du inte råd och tid att anlita någon som ger hästen laserbehandling med rekommenderad frekvens så hjälper det inte att terapeutens laser är effektiv.

Avslutningsvis i jämförelsen så tänkte jag berätta om vilka hästar jag som terapeut oftast behandlar. Jag tror inte att jag skiljer mig nämnvärt från mina kollegor utan mitt klientel är nog ganska representativt för flertalet av oss. Jag anlitas ofta för hästar som till exempel har en diffus rörelsestörning eller oliksidighet. Ibland är det hästar som redan är genomgångna av veterinär utan att man hittat något men ägaren känner att något inte är som det ska. Naturligtvis har jag återkommande stammisar för regelbundna, förebyggande behandlingar och mer och mer frekvent även kunder som vill ha hjälp med rehabupplägg efter utläkt skada.

Det är alltså inte till mig (oss ”icke veterinära terapeuter”) som kunder kommer med senskador, ledinflammationer, muskelsträckningar, ligamentrupturer mm. Och det ska de inte heller. Dom hästarna ska till veterinär för adekvat behandling och sen gärna vidare till någon av oss för hjälp med eventuellt rehab. Vad jag vill tillföra jämförelsen med detta konstaterande är att jag är tveksam till att lasern skulle vara en så väldans mycket bättre apparat med tanke på vår kundgrupp? Ja, jag förstår att en bra laser är ”starkare” och mer ”precis” och därmed säkert mer effektiv på given skada men vad hjälper det när hästen framför mig har en rygg med en betydligt mer spänd/kort muskel på nära en meter på ena sidan ryggraden?

Gör det mig verkligen till en bättre terapeut om jag har en apparat som kanske är mer effektiv på senskador när hästarna jag ska behandla behöver hjälp med sin biomekanik? 

 

Förstå mig rätt, jag kritiserar inte laser, tvärtom är jag övertygad om att den rätt använd på rätt tillstånd säkert är mer effektiv än Biolight vid ett givet behandlingstillfälle. Det jag har lite svårt för är som sagt när man framhäver sin laser och skriver ner Biolight enbart baserat på dess ljusspridning. Det är inte så enkelt att få till en lyckad behandling och det är det jag vill förklara med inlägget.

Jag ska lära mig mer om laser och under året planeras det både för human- och hästmottagning. Visar det sig att jag har nytta av en laser i mina mottagningar kommer jag säkert att skaffa en. Jag kommer i vilket fall garanterat att behålla mina Biolighter för tillstånd som inte är inflammatoriska samt för uthyrning för frekvent, ekonomisk och därmed effektiv behandling till mina kunder.

bild biolight

 

 

Lös en knut i taget

Jag möter då och då hästar som jag liknar vid biomekaniska sladdhärvor. Det har knutit ihop sig och det påverkar framför allt hur hästen fungerar i ridning. Orsakerna kan vara många, allt från dålig balans, oliksidighet, olika typer av ”låsningar”, utrustning, smärta/smärtminne, sned ryttare osv. Vad orsaken än må vara så påverkas hela hästens biomekanik och inte sällan är både häst och ryttare frustrerade. Fullt förståeligt. Min puls ökar av blotta åsynen…

sladdstart

Av någon anledning så hör man ibland att ”allt kan ridas loss” vilket jag inte alls håller med om. Att försöka öka rörligheten i ryggen samtidigt som man sitter på den minskar chansen att lyckas betydligt, och detsamma gäller halsen. Vi försöker böja och öka rörligheten i en stel hals men inte förrän vi fått nacken i önskad position med, i vissa fall, tveksamma metoder. Det funkar inte heller särskilt bra. Istället blir knuten bara hårdare och hårdare…

sladdknut

Prova gärna, sitt med neutral nacke och lägg örat mot axeln, notera hur det känns och hur långt du kommer. Jämför sen hur det känns när du först böjer ihop nacken och trycker in hakan mot bröstet – hur långt kommer du nu? Och var och när börjar det strama obehagligt? Vi hästmänniskor vill gärna lösa hästens problem men vi vill helst göra det på våra villkor och på ett visst sätt (kanske behöver det se snyggt ut vad vet jag). Hur som helst och som jag ofta påpekar så beror missförstånden om hur man bäst löser dessa knutar inte på illvilja utan på bristande kunskaper om anatomi, träningsfysiologi och inte minst biomekanik.

I min värld, för att lyckas bäst med dessa knutar, gäller att först och främst identifiera dem. Vad är det som inte funkar? Sitter ”felet” hos hästen, hos utrustningen, hos ryttaren eller är det en kombination? Plocka av all utrustning och se hur hästen rör sig på lina i båda varv i alla gångarter helt på egen hand. Detta tycker jag för övrigt kan vara ett bra sätt för alla tränare att göra när de träffar ett nytt ekipage. Hur rör sig hästen utan ryttare, vilket varv har den svårt för, har den egen balans, vilket varv är det sannolikt att den behöver mer stöd i, kan det sammanfalla med att ryttaren viker sig i sidan i ena eller andra varvet osv. Här finns MASSOR med intressant information att ha nytta av! 

Och när man gör detta, dvs longerar, BROMSA! De flesta longerar alldeles för fort och då går man miste om mycket information om hästens rörelsemönster och balans som kompenseras/maskeras av den höga farten.

När man analyserat knuten är det dags att börja nysta och sakta men säkert lösa upp. Om det visar sig att hästen exempelvis har svårt att fatta rätt galopp lugnt och balanserat med ryttare på ryggen men klarar det fint på egen hand – funderar då ut var problemet sannolikt sitter och ta en liten bit i taget. Om hästen exempelvis har svårt att böja halsen – skit i hur den bär nacken och hjälp hästen att böja enbart där det är stelt.

Exempel: Jag jobbar nu med ett ponnyekipage där ponnyn är stel i halsen samt slår upp huvudet och rusar in i galopp. På egen hand kan klarar ponnyn att hantera problemen och den har inte ont någonstans. Med ryttare på ryggen blir det svårt att få den att böja halsen på rätt ställe och i galoppen handlar det främst om dålig balans samt om stressminne (myntar härmed ett nytt begrepp och jag tror ni förstår vad jag menar) Planen är nu att ryttaren ska jobba med Equibodybalance för att aktivt stretcha halsen samt lära ponnyn att lugnt fatta galopp enbart på röstkommando. Detta arbetet sker från marken. Därefter kommer vi gå vidare så att ryttaren kan från trav i lätt sits ge samma kommando från ryggen och när ponnyn har fallit in i lugn galopp kan ryttaren mjukt sätta sig ner och börja samla ihop. Lugnt och fint och balanserat. En knut i taget…

lösning

När man upplever att hästen har problem med det ena eller det andra så är det sannolikt att man snabbare kommer tillrätta med besväret om man tänker brett och utanför boxen. Ridsportvärlden är extremt duktig på att försöka hitta tekniska lösningar på hästarnas problem och om inte veterinären hittar nåt fel på hästen så räknar man med att hästen SKA klara ditten eller datten. Men hästen är så mycket mer än så och lägger man dessutom till att den ska funka med både utrustning och ryttare så blir nästan frågeställningen oändlig. Har hästen styrka, rörlighet, kondition, balans, ”mental kapacitet”, passar utrustningen hästen, passar utrustningen ryttaren, funkar kommunikationen ryttare – häst, har ryttaren balans, är ryttaren rak, kan ryttaren ge stöd på rätt ställe, kan ryttaren ge eftergift på rätt ställe, tycker hästen att det är roligt, tycker ryttaren att det är roligt?

Att tänka utanför boxen, att hitta knutar, analysera dem och börja nysta är extremt inspirerande och givande. Jag ser hur hästarna börjar fungera. Jag ser hur deras människa ser att de börjar fungera. Och framför allt, jag ser att de börjar ha roligt tillsammans.

sladdhjärta

 

 

Equiband – för tidseffektiv träning

Carita Magnusson, hoppryttare med vinster och placeringar upp till 1,40 har provat Equiband och lyckats hitta ännu en positiv effekt med Equiband. Man sparar tid.

Så klart! Med Equiband kommer man snabbare till effektiv ridning och kan på så sätt spara tid. Många spenderar upp till 40 minuter eller mer på hästryggen innan arbetet börjar bli kvalitativt och i detta fallet är tid inte enbart pengar utan även ökad risk för slitage – framför allt när hästen inte rör sig liksidigt. Att nöta runt i väntan på att högersidan ska släppa, vänster bak ska komma igång eller kanske bara ”rätta känslan” är många gånger det som får hållbarhetsbägaren att rinna över i exempelvis en kotledsinflammation. Att få möjlighet att flytta fram tidpunkten då hästen har ”släppt” och rör sig liksidigt gör att man får mer tid att träna in nya färdigheter istället för att slösa tid på att egentligen bara värma upp. Värdefullt för både hållbarhet och prestation helt enkelt.  Hur som helst. Läs gärna Caritas egna ord.

Jag har fått möjligheten av Viveca att prova Equibandet på mina hästar och jag är helt fascinerad utav resultatet. Det bästa med det är att det går både att använda på unghästarna som har börjat lekis för att de ska hitta balans i sina vingliga kroppar och även de äldre hästarna som behöver stärka kropparna för att förlänga hållbarheten.
Detta passar väldigt bra i min verksamhet där jag har allt ifrån unghästar till tävlingshästar och även konvalescenthästar.
Jag själv har använt den på alla hästarna i stallet och har sett resultat på ALLA.
Har bland annat använt den på ”Cotten” världens bästa häst på att komma undan att jobba, som hittar på jävelskap dagligen. Han är 15 år nu och börjar bli till åren, har använt Equibandet nu i 2 månader på honom och han har äntligen kommit på att jobbar jag så slipper jag gå så länge…
Han är framförallt lite lat i sitt ena bakben (vilket egentligen beror på en spänning men det är inte alltid så lätt att få igång ett bakben), men Equibandet påminner honom att använda bägge bak lika mycket och hans spänningar har lossnat väldigt mycket.
Det bästa med Equibandet är att du både kan jobba med det ifrån marken när du longerar och även använda det när du rider.
/ Carita Magnusson, Team Björnholm

cotten-uffe-traning

 

 

Smärt- muskel- & skelettminne

Nystar lite i tre spännande begrepp…

Smärtminne
Detta är en funktion/fenomen som uppstår efter en kraftig eller långvarig smärta. Det är det centrala nervsystemet som lagrar information om smärtan i hjärnan och därefter kan nya smärttillfällen, eller till och med rädsla för smärta, i samma område orsaka en ”överreaktion”. Det är detta fenomen som ligger bakom så kallad fantomsmärta och man tror även att det kan orsaka kronisk smärta trots att det inte finns någon vävnadsskada. Det finns ju en överlevnadspoäng i att lära sig av sina misstag och undvika samma smärta igen men med smärtminnet verkar det som att det ofta går överstyr i kroppen. Det går från att skydda oss till att bli en irrationell funktion som istället stjälper oss. Jag kan ta min yngste son som exempel. Vid något tillfälle måste han ha bränt sig i munnen på mat för under flera år så var han paniskt rädd för varm mat och vägrade röra den förrän den i princip varit kall. Jag vill ha det till att detta fenomen härbärgas i hjärnan och kan orsaka problem med smärttillstånd (ex fibromyalgi) samt beteenden i större utsträckning än motoriskt i musklerna. På hästar kanske smärtminnet ligger bakom exempelvis sadeltvång, bakskygghet eller svårigheter att bli skodd. Smärta eller kraftigt obehag från ett eller flera tillfällen utlöser ett beteende som förefaller vara en överreaktion i förhållande till faktiskt känsla. Jag tror att det är väldigt individuellt hur lätt man ”drar på sig smärtminne” (ser till exempel stor skillnad på mina barn) och för vissa individer kan det sannolikt vara extra viktigt att inte utsätta dem för risk att utveckla smärtminne.

Muskelminne
Det som ofta kallas för muskelminne benämns även som motorik och är ett nära samspel mellan muskler och nervsystem. Anledningen till att vi har denna funktion är att den hjälper oss att spara energi. Kroppen strävar alltid efter att spara energi och när vi gör en rörelse upprepade gånger så lagras information som gör att rörelsen utförs smidigare och smidigare – dvs energisparande. Denna funktion används exempelvis inom idrott när man vill förbättra sin teknik. Man utför rörelsen igen och igen och igen och till slut sitter den ”i ryggmärgen”. Man kallar det att bana in rörelsen och när den väl satt sig behöver man inte längre tänka på tekniken utan kan prestera avspänt och mer fokuserat. I detta fallet är ju funktionen högst önskvärd och något vi kan utnyttja framför allt för prestation. Men funktionen går inte att ”slå av” och den kan inte heller känna av om rörelsen är på gott eller ont. Utförs en rörelse tillräckligt många gånger så befästs den. I hästarnas fall ställer detta ofta till problem exempelvis efter en skada. Om hästen har justerat sitt rörelsemönster för att undvika smärta en längre period så kommer rörelsen att befästas. Dels för muskelminnet och dels för att musklerna även anpassar sig i exempelvis längd efter hur de används. När detta pågått en tid kan det vara mycket svårt att återställa rörelsemönstret. Ofta är det till och med så att även om man återställer rörelsemönstret till hur det var innan skadan diagosticerats så har man fortfarande lång väg kvar till ett hållbart rörelsemönster då det rörelsemönstret som hästen hade innan skadan mycket väl kan vara orsaken till densamma. Hängde du med? Inte helt okomplicerat alltså och i många fall behöver man både analysera, planera och göra en mycket medveten rehab om man vill ha en långsiktigt hållbar häst.

Att påverka muskelminnet
Oavsett om man vill förbättra hästens egen motorik för rehab eller prestation så måste den själv få använda de muskler vi önskar påverka. Den kan inte hänga i något, luta sig mot något eller använda motsatta muskler för att försöka komma ifrån något – då bryts impulserna mellan muskler och hjärna och inlärningen uteblir. Det är därför som Equibodybalance är så bra för exempelvis rehab, balans och rörlighet – det finns inget att luta sig mot, inget att hänga i och inget som tar emot. Även Equiband och kinesiotape kan användas för att utveckla motorik utan ovanstående problematik.

Hur som helst, ponera att du vill att hästen ska böja på nacken och du drar in hakan på hästen. Om hästen då jobbar emot så kan det aldrig komma nåt konstruktivt ur det för det enda som händer i hästens kropp (förutom att det orsakar statisk spänning) är att ett rörelsemönster motsatt det du försöker uppnå är aktiverat vilket borde vara det sista du vill. Vilket för oss vidare till nästa ”minne”…

Skelettminne
??? Helt rätt, det finns inget minne i skelettet… Att försöka påverka hästens motorik positivt genom att forma skelettet är alltså helt meningslöst. Ändå görs det väldigt, väldigt ofta. Genom att rida med hård hand, statiska eller korta inspänningstyglar formar vi skelettet och det kan för vissa möjligen se trevligt ut från utsidan. Inne i hästens kropp händer däremot inget trevligt och när vi släpper vår hand eller inspänning så har hästen (musklerna) inte lärt sig någonting. Det är en av anledningarna till att man ofta får börja om från början vid varje pass vilket inte är helt ovanligt. Det är också en av anledningarna till att det kan vara så tungt att rida. Det är alltså inte hästen som upprätthåller motorik och balans utan ryttaren i form av exempelvis stark innerskänkel och yttertygel. Det är när hästen själv håller sin balans och grovmotorik som ryttaren kan börja ägna sig åt finlir och utveckling. Och det är då ridningen är som roligast.

10610862_10152898072694743_4907406016767755241_n

Equiband – mer frågor och svar.

Ytterligare ett år har gått med Equiband. Drygt 300 sålda system och jag har samlat på mig ännu mer erfarenhet och tankar om detta fantastiska hjälpmedel. I stort sett varje dag bevisar det sin effektivitet på hästar som av någon anledning behöver hjälp med sin kropp i arbete. Framför allt för ryggrehab är det helt outstanding eftersom det kan hjälpa hästen att aktivera bukmusklerna, slappna av, länga överlinjen och arbeta på ett önskat sätt som är omöjligt med inspänning.

crea

Finns det studier på Equiband än?
Nu finns det två mindre studier som är intressanta i sammanhanget. I den första har man tittat på vad som händer i hästens ryggrad när den arbetar med Equiband, där man kom fram till att ryggraden stabiliseras. Detta är ypperligt för man vill ha en rörlig men stabil ryggrad för hållbarhet och prestation. Det fina med Equiband är att ryggraden stabiliseras med hjälp av magmusklerna och de större musklerna i ryggen då kan arbeta dynamiskt med rörelse. Motsatsen, vilket många hästar tyvärr dras med, är att dessa ryggmuskler får jobba statiskt med att stabilisera. Eftersom rörligheten då går förlorad blir resultatet en instabil och orörlig rygg som i förlängningen riskerar mer och mer sänkt. I den andra studien har man tittat på vad som händer med ryggmuskler och steglängd när man longerar fritt, med inspänning eller med pessoasele. Där kom man fram till att både muskelaktivitet och steglängd påverkas negativt av inspänning och/eller pessoasele – dvs inget man önskar för vare sig, rehab, hållbarhet eller prestation. När jag jobbar hästar med Equiband/Equibodybalance så ser jag tydligt positiva förändringar i både steglängd och ryggverksamhet och jag hoppas, för de som är beroende av studier, att de studier som pågår (mig veterligen två st) visar på talande siffror.

Uppdatering – i en studie har man tittat på hur Equiband påverkar stabilitet i ryggraden samt asymmetriskt rörelsemönster och kommit fram till positiva förändringar på båda.
studie equiband

Hur hårt ska banden spännas?
Det är vanligt att man spänner magbandet för löst och rumpbandet för hårt. Vad som händer då är framför allt att man hämmar rörligheten i bakbenen. Eftersom bakbenen rör sig på ett annat sätt än magen så känner hästen banden även om de inte är så hårt spända. Här en film som ger en hint om hur hårt det kan vara lämpligt att spänna när banden är färdigjusterade för hästen.

Måste man använda båda banden för effekt?
Nej, på vissa, framför allt äldre, hästar kan det till och med vara så att båda banden blir ”för mycket”. Att enbart använda rumpbandet finns egentligen ingen anledning medan enbart magbandet faktiskt kan göra underverk och jag fullkomligt ÄLSKAR det. När hästen aktiverar raka bukmuskeln händer det till synes små grejer i kroppen som får stora och bra konsekvenser på flera håll. Till exempel stabiliseras länden på ett sätt som förutom skapar förutsättningar för stark rygg även ger bakbenen möjlighet att skjuta ifrån med kraft samt ger knäna en bättre vinkel och stabilitet.
aktivera magen

Till skillnad från oss så går två av de kraftigaste framåtdrivande musklerna (Gluteus superficialis/maximus & Gluteus medius) över leden mellan länden och korsbenet på hästarna. Detta innebär att hästarna är mer beroende av stabilitet i detta området för att kunna utveckla muskelkraft. Vid instabilitet i området kommer dessa muskler aldrig kunna utnyttjas till fullo eftersom kroppen skyddar sig mot skada bland annat genom att försvaga muskler i vissa lägen. Många hästar som har bekymmer i detta område får också ofta problem med till exempel bakknän och vid olika starka bakben finns risken att det starka benet drar ryggen ryggen åt sin sida som skapar problem som förvärras över tid.
gluteus hästhuman

Nu förstår du säkert varför jag älskar magbandet och även om det inte alltid blir några spektakulära rörelseförändringar vid första anblicken av magbandet så händer det MYCKET i kroppen som skapar värdefulla förutsättningar för hästens hållbarhet och prestation.

Hur länge ska man använda banden?
Det beror både på häst och syftet med Equibandet på just den hästen. Ja, hästen kan absolut få träningsvärk av att använda Equiband men det är i sin tur beroende på hur man använder det. En häst som ändrar mycket i sitt rörelsemönster har större risk att få träningsvärk. Eftersom banden hjälper hästen till mer samling kan det också orsaka träningsvärk vilket man behöver tänka på. På hästar som behöver det för rehab vill jag gärna kombinera det med Equibodybalance. Då handlar det ju inte om någon samling och inte ens ryttare på ryggen. Ofta har jag bara magbandet på man jobbar bara i skritt och trav och då tycker jag det kan vara ok med upp till 40 min varannan dag (inkl uppvärmning) redan från början. Obs! Alltid individuella upplägg baserat på häst och bekymmer!


På hästar som kanske är oliksidiga eller jobbar ojämnt med bakbenen behöver man fasa in Equibandet korta stunder i början och även ge dem dagar utan band emellanåt så man inte stressar vävnader. Man kan börja med ca 15 minuter och efter hand öka tiden. (Detta gäller enligt mig för övrigt alltid när man byter utrustning, underlag, ryttare mm. ALLT bör fasas in med både eftertanke och omtanke).

På friska hästar som jobbar jämnt och man vill använda Equiband som ett understöd till ökad samling eller inlärning av ny rörelse kan man använda det vid lite längre tillfällen just när det behövs. Då kan man koppla på banden under vissa moment under passet och låta hästen få gå utan i pauser.

Lite generellt kan man tänka hur man själv skulle göra om man bestämt sig för att springa en mil på en vecka. Kanske springer man lite varje dag, kanske fem km två gånger eller så springer man hela milen första dagen och återhämtar sig resten.

Har jag nytta av Equiband på mina travhästar?
O ja! Många travhästar har större problem i ryggen än vad man kanske kan tro eftersom många av dom sällan rids. Trav är generellt en relativt påfrestande gångart för ryggen, framför allt om hästen inte ”hittat” sina bukmuskler utan stabiliserar ryggraden med hjälp av ryggmusklerna. Då hamnar ryggen i statisk spänning både rörelse och kraft går förlorad. Som beskrivet ovan har man ju så klart även stor nytta av goda förutsättningar för optimal kraftutveckling från bakbenen.

Kan man använda Equiband i skrittmaskin?
Absolut! Finns många som använder det för att få mer kvalitet på tiden i skrittmaskinen.

Equiband är avancerat och kan skada hästen, en utbildad måste väl passa in banden?
Denna fråga (ibland utformad som ett påstående) dyker upp då och då. Jag förstår frågan men undrar om den inte vid närmare eftertanke silar mygg och sväljer kameler. Jämfört med de skador som ett missanpassat bett, sadel eller graman (som man kan köpa i vilken ridsportaffär som helst utan instruktioner) kan åstadkomma så kommer inte Equiband i närheten ens om det är felanpassat. Men absolut, Equiband kan, precis som all utrustning om den felanvänds, ge oönskade konsekvenser. I Equibands fall är det oftast kopplat till för hårt spända band samt hur länge hästen får jobba med banden. Information om detta följer med när man köper systemet samt finns även på flera ställen här i bloggen. Kunder är välkomna att höra av sig med frågor och jag kan även anlitas för individuella inpassningar. UPH:s Equiopater, Equipment Coacher och Friskvårdskonsulenter får också utbildning i att anpassa banden och kan anlitas för hjälp om så önskas. För hästar i rehab kan det vara lämpligt att få hjälp med individuellt upplägg med både bandspänning och övningar.

Avslutar med två filmer från en demo av Equiband. Första filmen går hästen utan band. Det är hans svåra varv där han har lite dålig balans och gärna vill falla in i volten. Som synes finns det ingen kvalitet i arbetet utan kan väl mer ses som motion/slitage.

På andra filmen har jag jobbat honom i sammanlagt ca 20 minuter med Equibodybalance och Equiband. Hästen har svarat mycket bra och här har vi kvalitativt arbete som förbättrar balans, rörlighet och styrka.

Dagen efter slog hästen sitt rekord i Msv C med en väldigt nöjd ryttare. Inte första gången som det faktiskt märks stor skillnad efter bara en gång med Equiband/Equibodybalance och det är förstås lika roligt att få vara en del av den förbättringen varje gång.

Sa jag förresten att jag älskar magbandet? ;-P