Våga exprimentera!

Ibland får jag frågan om vad som är målet med Nemo.Jag har funderat en del och försökt värka fram något bra svar (för mål SKA man ju ha, eller..?) men sanningen är egentligen att jag inte har något specifikt mål. Det brukar heta att det är inte målet utan resan som är behållningen och det stämmer väldigt bra in på planen med Nemo.

Jag vill kunna hjälpa honom att använda sin kropp så hållbart och bekvämt som möjligt. Jag vill att han ska ha roligt och naturligtvis så vill även jag ha roligt. Min kortsiktiga plan är att varje arbetspass ska vara behagligt, jo visst kan det vara jobbigt, men det måste vara behagligt. Att pressa ihop min häst mellan hand och skänkel för att få honom i form ingår inte i planen och att ha 150 kg i händerna när jag rider is not my idea of fun. Min långsiktiga plan är att kunna rida egentligen så samlat som möjligt med så små hjälper som möjligt – däri ligger min utmaning och önskan.

Jag har ju inte haft Nemo så länge och med tanke på att han halft om halft går på sommarbete så har arbetstillfällena inte varit överdrivet många. Vad jag dock inte har varit helt nöjd med är vår kommunikation och då främst hand – mun. Han har en tendens att gå högt med huvudet, falla in i volten, inte slappna av genom kroppen eller ställa sig. Det blir lite kantigt och vi kommer inte helt överens helt enkelt. Jag har känt att jag vill vara mycket mjukare i hjälperna och då framför allt händerna. Jo, jag vet att man ska rida hästen bakifrån och det är väl här som min filosofi lite skär sig med många andras. Jag VILL INTE pressa in hästen bakifrån mot en hand som inte kan vara mjuk, Jag gör det bara inte, ser inget nobelt i det överhuvudtaget. När jag använder Equibandet på honom får jag med mig honom effektivt bakifrån och jag kan bli mjukare i handen men jag har ändå känt att jag vill få till en ännu mjukare och mer effektiv kommunikation mellan mina händer och hans mun.

För att åstadkomma detta har jag exprimenterat en del med bett. Inget avancerat utan egentligen bara justerat de bett jag har till honom och som jag tycker funkar men inte tillräckligt. Jag rider på ett vanligt tredelat eggbett ”till vardags” vilket vi trivs med båda två och så har jag även ridit ett tag på ett tredelat babypelham med rigid effekt. Tredelat för att jag inte gillar tvådelat – det blir för mycket nötknäck för min smak, ”baby” för att jag vill inte ha så lång hävstång och rigid effekt (det betyder att när jag använder båda tyglarna samtidigt så ”stelnar” bettet) – för att jag absolut inte vill ha något ledat bett med hävstång (får väldigt stor påverkan i munnen särskilt om du inte har någon kindkedja som bromsar den effekten). Detta bettet har jag och det har jag köpt hos Svensk Ridsport.
show_image_in_imgtag

Jag har ridit med ett delta och en tygel och bettet har funkat bra men inte hundra. Då provade jag att släppa ner det ett hål i sidostyckerna och fick en bra effekt av det. Han blev mycket mer rörlig i munnen och jag kunde bli lättare i mina händer. Jag vill gärna känna att hästen rör på bettet en hel del när jag rider. En orörlig mun som dessutom känns stum bör undvikas tycker jag. Är osäker om det stämmer på hästar men på människor är faktiskt tungan kroppens starkaste muskel (ja, jämfört med sin storlek då) och naturligtvis kan den också bli starkare med hjälp av ”träning”. Har man en häst med orörlig och stum mun är det högst troligt att hästen håller fast bettet på ett eller annat sätt med tungan vilket försvårar avslappning och även leder till spänningar.

Som sagt, jag var ändå inte helt nöjd med kommunikationen så då provade jag även att plocka bort deltat och sätta tygeln i enbart den nedre ringen.
bild (2)

Och då! BOM! Allt föll på plats i kommunikation hand – mun. Nemo förstod direkt vad jag ville förmedla och hade inga som helst problem med att sänka sig framåt – nedåt och jobba avslappnat igenom kroppen. Ställningen var inga som helst problem och det bästa av allt – jag fick precis så lite i händerna som jag vill ha. Jag vill ha kontakt med munnen men inte särskilt mycket mer. I min värld så är det inte fult att ”betsla upp” (dvs använda ett bett som är skarpare än ett vanligt tränsbett) om det ”skarpare” bettet får dig att bli mjuk i händerna så tycker jag att det är hundra gånger bättre än att sitta och dra i ett ”snällt” bett. Att välja att skarpare bett behöver inte heller endast vara ett alternativ när man behöver en kraftigare ”broms”. Fundera gärna på vad om funkar och inte funkar i din kommunikation med hästen och fundera sedan även på vad exempelvis bettet förmedlar till hästen. Många bett förmedlar faktiskt bara höger, vänster och stopp och så länge det inte är det du har problem med eller håller på att lära in så kan det absolut vara läge att börja prova lite ny betsling tycker jag.

Vill gärna visa också vilken skillnad det blev på den nya betslingen, hur mycket det faktiskt kan göra från en dag till en annan. Den första filmen är från när jag provred Nemo. Som synes så går han med huvudet högt och vi ”kärvar” en del. Jag försöker få honom att slappna av och sänka sig men det går väl sådär…

https://www.youtube.com/watch?v=z_YjK3LKamU

Nästa film är från andra gången jag rider med betslingen och känslan är som natt och dag skulle jag vilja säga.🙂

https://www.youtube.com/watch?v=dRLLeohvZVI

Nu säger jag inte att just detta bettet funkar på alla hästar, eller ens att något bett skulle hjälpa en dålig kommunikation mellan hand och mun. Det kan ju såklart röra sig om fysiska problem i munnen eller någon annanstans som gör att hästen inte kan slappna av i arbete men jag vill i alla fall uppmuntra er att våga prova exprimentera med exempelvis bett om ni inte tycker att kommunikationen funkar. Lycka till!

7 thoughts on “Våga exprimentera!

  1. Hej! Jättetrevlig blogg🙂 Har själv experimenterat med olika bett till min foderhäst. Hon gick tidigare på 3 delat med lösa ringar samt ett Pessoa med rakt gummibett. När jag började rida henne gick hon och slog med huvudet, backade, gick inte fram ibland och var inte alls harmonisk att rida. Testade ett 2 delat anatomiskt eggbett till henne som har varit kanon, fick ett helt annat stöd ifrån henne. I hoppningen testade jag ett 2 delat Baucherbett, vilket också har funkat bra eftersom hon kunde vara lite stark mot hinder men av mellan. Vid uteritter kunde hon bli väldigt taggad i galoppen och stark så där testade jag ett sådant som du köpt, 3 delat babypelham, även det har fungerat som jag tänkt mig. Det jag kan tänka mig att du upplever som skillnad är att du får en större hävstångseffekt när du sätter tygeln i den nedre ringen. Bara en tanke, lycka till med hästen och ridningen.

    • Hej Monika! Och tack, kul att du gillar bloggen🙂 Helt rätt, det var hävstångseffekten jag var ute efter – att kommunicera lite mer ”framåt-nedåt” helt enkelt🙂

      Mvh
      Vivi

  2. Hej! Som jag förstår det blir det här lite som att rida med ett kandar men endast med stången (Rätta mig om jag har fel). Och i så fall innebär det att du liksom inte har något som höger upp (vilket jag även tycker att man ser på filmen), som jag förstått det tidigare så blir signalerna fel när man bara rider på hävstångseffekten, varje förhållning blir ju framåt-nedåt och inte samla-upp/ bromsa på samma sätt som med ett vanligt tränsbett eller med ett pelham om man använder det som vanligt. Förklara gärna varför du vill ha den effekten du uppnår här?🙂

    • Hej Sara!

      Jag har faktiskt aldrig ridit på kandar men det låter som att din tanke angående det stämmer. Jag förstår din fråga och tycker att den är bra att belysa i detta sammanhang. Man ska ju ALLTID utgå ifrån SIN häst, vad det är som inte funkar med kommunikationen och utifrån det fundera på vad man kan hitta på för att förbättra den. I mitt fall med Nemo så kände jag att jag hade alldeles för mycket i handen vid markarbete och fick ändå inte kommunicerat vad jag ville. Jag ville få honom att söka sig framåt-nedåt samt röra sig på ett avslappnat sätt i båda varv i samtliga gångarter. Han är fem år och inte mycket riden så jag anser att det är där jag vill börja. Han har alltid lyssnat väldigt mycket på rösten så jag har egentligen mest använt mig av röstkommando när det gäller ”bromsen” därav har jag inte upplevt några ”kommunikationsmisstag” som du beskriver. Däremot så håller jag med om att OM jag hade behövt förhålla/bromsa till största del med hjälp av bettet så hade det nog blivit tokigt, han hade förmodligen ”knäppt av” och jag hade behövt exprimentera mig fram till en annan betsling (när jag rider ut räcker det inte med röstkommando på och då rider jag med ett vanligt tredelat).

      Jag har dock börjat så smått att efterfråga lite mer samling och hittills har det gått bra med att lägga på lite mer ben/sits. Han kommer något mer under sig, kommer upp lite mer med framdelen och nacken och jag kan fortfarande vara så lätt i handen som jag önskar. När det är dags för ännu mer samling så skulle jag tro att jag behöver något annat typ av bett som ger mer ”bromsstöd” men det ligger än så länge ganska långt fram…

      Jag vill verkligen förtydliga att jag med inlägget inte anser att alla ska prova just mitt ”bett-upplägg” utan att man ska börja fundera på om bettet man har verkligen kommunicerar det man själv behöver just nu, och om inte – våga prova om nåt annat funkar bättre!🙂

  3. Hej! Vad intressant att läsa ditt inlägg! Min häst är också väldigt kastig med huvudet och rädd om sitt huvud eftersom han tidigare har varit på ridskola och har blivit dragen i munnen så mycket😦 Men han är samtidigt väldigt stark och har bra motor i sig. Just nu rider jag på ett vanligt tränsbett och det går sådär. Fortfarande väldigt kastig med huvudet och väldigt stel och går inte att ställa igenom honom. Jag vill känna att han slappnar av i kroppen och söker sig fram och nedåt och vi båda ska tycka ridningen blir kul utan några ”kamper” mellan händer och munnen. Jag har varit inne på att testa ett babypelham tredelat. Är väl lite rädd för att han ska bli ännu värre med sitt huvud om bettet blir skarpare…Vad tror du?

    • Hej! Och tack🙂

      Personligen så är jag av den uppfattningen att det vi till vardags kallar skarpare bett ofta blir lite missvisande. Det är ju alltid bettet i kombination med händerna som kommunicerar genom det som avgör hur ”skarpt” det blir. Ett, om vi istället kallar det tydligare bett, gör många gånger att ryttaren kan vara lättare i sin hand och då tycker jag att det är att föredra. Det gäller att hitta en balans och många gånger kanske man behöver ha olika bett för olika aktiviteter (vilket bara är bra för då får hästen variation i sin mun). Jag tycker gott att du kan prova det bettet. Jag kan väl också säga att jag har inget emot hjälptyglar om de används på rätt sätt och hästen trivs med dom (dvs inget tvång i hög form utan relativt lösa som en kommunikationshjälp framåt/nedåt. En underskattad hjälptygel är Thidemanntygeln tycker jag. Den är enkel att använda och spänner man den så att den bara hjälper hästen framåt/nedåt så kan den vara jättebra! Kan också vara värt att prova tycker jag🙂

      Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s